Kyrkans enhet – Ojämlikhetens anatomi #sverel

Tankarna nedan är inte mina utan @VictorSunnliden 

 

Foto: Pim Karlström  Bilden är tagen från Svenska kyrkans Flickr konto. CC BY

Foto: Pim Karlström
TaBilden är tagen från Svenska kyrkans Flickr konto. CC BY

I dagarna har jag läst boken Ojämlikhetens anatomi av Per Molander. Det är en politisk/filosofisk exposé över ämnet jämlikhet och vad vi kan göra åt det. Inte jämlikhet mellan könen utan jämlikhet inuti ett samhälle. Boken är grundlig, lite för grundlig för att vara lättläst. Men den inleder med att lägga ut texten om varför samhället är ojämlikt och appellerar på ordet anatomi i titeln som att det är något biologiskt och nedärvt, våra olika förutsättningar.

Tabula rasa är en tanke som socialpsykologin har närt ett tag men som jag får intrycket av är på väg ut ur retoriken. Tabula Rasa ”vit duk” går ut på att vi alla har exakt samma förutsättningar från födseln och att vi därefter formas. Man vet idag via forskning och longitudinella studier, även tvillingstudier att så är inte fallet. Dessa olikheter gör att vi har olika förutsättningar när det gäller att ackumulera kunskap, positioner och resurser. Ojämlikheten i historien får sig en skjuts när mänskligheten börjar lära sig att lagra resurser av olika slag. Fram till dess blir skillnaderna inte lika märkbara.

Molander påstår att det är främst tre faktorer som bevisar att vi är av naturen olika. Att vi är olika kan tyckas som ett mindre kontroversiellt påstående, tesen Molander driver är att olika är även ojämlika. Samhället är och förblir ojämlikt, det kan vi inte förändra men politik kan i viss mån stävja. De tre faktorerna som Molander pekar på är:

  • Vi föds in i olika resurser
  • Förmågan att erövra/med våld försvara
  • Förmågan att förhandla

Ingen människa är den andra lik på dessa tre områden. Allt eftersom livet fortgår så kommer individer att ackumulera olika mycket, lagra olika mycket och på så vis har samhället en anatomisk ojämlikhet. Enkelt uttryckt det som ligger i vår natur gör att vi kommer att ha olika mycket av såväl materiella ting som av immateriella ting. Immateriella ting kan vara känslor, erfarenheter, sociala förmågor etc etc

Efter att ha gått igenom de klassiska filosofierna liberalism och konservatism för att söka svaren på hur man via politik kan stävja dessa ojämlikheter och varför man överhuvudtaget skulle göra det. Så sammanfattar Molander problematiken med följande citat:

”Det är inte ojämlikheten som måste förklaras det är jämlikheten”

Med det menar han att ojämlikheten är av naturen given och något som ofrånkomligen finns där i vårt samhälle. För att skapa ett mer jämlikt samhälle måste upplevda inskränkningar göras i individers frihet. Men till vilken kostnad och när går gränsen för att det tippar över och kuvar så många individer att samhällets utveckling påverkas negativt Nåja, det är frågor som fortsatt debatteras och som kräver mycket mer nyanserade svar än vad politiken generellt idag kan ge oss.

Det som jag fastnade för just påståendet att det inte är ojämlikheten som måste försvara sig utan jämlikheten. Jag gör då parallellen till kyrkan med litet k. Det är inte splittringen och söndringen som måste förklara sig. Den finns där av naturen och är en naturlig del av vår syndiga natur. Det krävs ingen energi eller fokus för oss att gå skilda vägar inom kyrkan med k. Det naturliga för oss är att starta egna grupperingar och samlingar. Utan att ha fakta för tillfället så visar väl ändå den moderna delen av kyrkohistorien att organisationerna vi formar inte håller sin ursprungliga form särskilt länge.

Utmaningen bör därför inte vara att förhindra splittringen,
det är omöjligt uppdrag.
Utmaningen borde vara att behålla enheten i Kristus.

Publicerat i Teologi, Uncategorized | 6 kommentarer

Att skapa Gud i Internetåldern – del 4 #svenskakyrkan #sverel

Att Alexander Bard skulle undervisa mig om lagiskhet idag hade jag inte räknat med när jag vaknade idag. Men så är det. Jag försöker läsa boken både ur ett filosofiskt perspektiv – för att förstå. Men också i ljuset av evangeliet – för att pröva det som står.

Det kan vara lite osammanhängande kanske men vilka ord som är Bards och vilka som är mina kommer ni nog förstå. Det är inte lätt att läsa, tänka och skriva samtidigt under skumpig inflygning till Ängelholm.

Berättelsen i kristendomen, menar Bard, är besatt av en sak. Det som har korrumperat idén om paradiset nämligen synden. Samma sak gäller hos marxismen där kapitalet blir ”den felande länken” och miljöförstöringen hos environmentalismen osv. Det är alltså dystopin och inte utopin som agerar narrativ motor i ideologerna. Detta förklarar varför alienationen medvetet eller omedvetet måste stimuleras snarare än åtgärdas. Synden behövs alltså för att försoningen ska kunna finnas. Utan synd, ingen försoning och utan försoning ingen kristendom, lätt förenklat. Därför behöver kristendomen synden och lagen för att kunna rättfärdiga sig själv.

Inom kristenheten kallar vi det för lagiskhet. Där predikan blir moraliska påbud – som ingen kan hålla – för att kunna ge bränsle åt berättelsen. Lagen kräver nämligen en uppdelning mellan de som kan hålla lagen och de som inte kan hålla lagen. Kopplar man detta till den platonistiska dualismen blir det själen som lyder lagen och kroppen som den som bryter. Själen är således inte skyldig till några brottsliga handlingar utan bara skyldig till underlåtenhetssynder. Medan kroppen blir den skyldiga. Jag uppfattar detta som att själen blir en fördömd del av människan. Evigt fördömd till att slava under människans egna begär. Från denna fördömelse kan vi bli fria genom Jesus. Synteismen säger sig också kunna lösa människor från detta genom att helt enkelt säga att det inte finns en Gud som behöver synd för att kunna agera narrativ motor i ideologin. Synteismen (vi) skapar ju Gud.

Det är en sorglig bild av Gud men det sätter ändå fingret på att vi i kyrkan måste predika utopin. Himmelen och paradiset. Vi måste predika evangeliet om befrielsen från oss själva. Inte som en ouppnåelig idé sammanflätad av en Gud, vi inte når, och en värld utanför oss. Nej, utan som en realitet närvarande i och genom oss människor. Vi är, genom dopet, redan i den värld vi inte når. Vi förmedlar och sammanflätar Gud i våra relationer och vi kan ta del av det himmelska genom sakramenten. Det är evangelium.

Det största missförståndet är att kristendomen behöver synd för att kunna ge försoning. Vi får inte glömma att det inte var så från begynnelsen. Det var inte så Gud avsåg skapelsen. ”Kristendomen” kan således existera utan vare sig synd eller försoning. Därför att Gud är över och utanför tid och rum, lagar och tankar.

Publicerat i Synteism, Teologi | 1 kommentar

sluta hjälp människor #svenskakyrkan

Läser om diakoni genom ”stop helping us – a call to Compassionately move beyond charity”.
Författaren talar om att hjälpa i det korta loppet och i det långa loppet. Att hjälpa med ett kortsiktigt perspektiv kan ibland vara mycket värre än att inte hjälpa alls. Oftast tror man ju att bara man hjälper till så har man iaf gjort något. Och att det något skulle vara bra. Så behöver det nödvändigtvis inte vara. Tänk om det är så att diakonin är beroende av de fattiga och inte tvärt om. Bob Lupton säger;
Ge 1 gg – du framkallar uppskattning
Ge 2 ggr – du skapar förväntning
Ge 3 ggr – du skapar förhoppning
Ge 4 ggr – det blir en rättighet
Ge 5 ggr – du skapar beroende

Vi har också en benägenhet att tro att fattigdomen enbart skulle vara kopplat till pengar. I en studie gjord i Rwanda fick en grupp människor som levde på under 2 $ per dag svara på frågan hur definierar du fattigdom.
1: fattigdom är ett tomt hjärta.
2: att inte veta mina förmågor och styrkor.
3: att inte komma vidare i livet.
4: isolering.
5: att inte tro på sig själv. Att vara utan hopp. Vetskapen om att man inte kan ta hand om sin familj.
6: brustna relationer.
7: att inte känna Gud.
8: att inte ha basföda. Att inte ha pengar.
9: fattigdom en konsekvens av att inte dela med sig.
10: bristen på goda tankar.

Det ändå rätt otroligt att inte ha några pengar kommer först på åttonde plats. Fattigdom är så mycket mer. Tänk om det är så att vår diakoni tar ifrån människor deras Gudagivna möjligheter och talanger. Istället för att hjälpa dem. Detta tvingar oss som kyrka att se orsaken till fattigdomen och inte endast fattigdomen. Peter Greer som har skrivit texten jag refererar till säger också att arbeta ligger nedlagt hos oss människor från skapelsen. Vi är skapade till att arbeta. I tredje mosebok kapitel 19 verserna nio till 10 står det:

När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, er Gud.

Här är det inte frågan om några allmosor eller välgörenhet i första hand till främlingen eller den fattige. Här tvingas den fattige till en aktiv handling. Inte en passiv mottagare av välgörenhet. Ungefär samma sätt säger Paulus när han skriver ”om man inte vill arbeta ska han heller inte äta”. Jag tycker personligen att det är en väldigt hård hållning och jag tvingas tänka efter. Kyrkans uppdrag blir alltså att hålla arbetet högt.

När man läser siffrorna i boken undrar man om väst överhuvudtaget vill hjälpa de fattiga. Desmond Tutu säger att ”välgörenhet har blivit ett sätt att kolonisera de fattiga ländernas ekonomier. En typ av ekonomiskt slaveri.” Vi är alltså inte mycket bättre nu än vi var tidigare.

Inom diakonin talar vi ofta om akuthjälp. Det kan bland annat vara akuta ekonomiska utbetalningar. Men jag undrar om ens hälften av alla våra utbetalningar egentligen behövs. Eller skulle vi kunna hjälpa de här människorna på ett annat sätt som genererar ett större ekonomiskt värde i förlängningen? Jag tror mer och mer att det här kyrkan behöver lägga kraften fokus och sina tankar. Fokus på att få människor att utveckla sina Gudagivna talanger och möjligheter. Parallellt med den utvecklingen går också förmågan att höra Guds röst, uppleva hans nåd och veta sitt människovärde.

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Ingen vanligt församlingstidning

amos_front_webb

Med anledning av att flera bett att få ta del av den läsvärdesundersökning vi tillsammans med Verbum gjort på vår tidning vill jag göra ett par förtydligande. Siffrorna måste sättas i en kontext för att bli begripliga.

I Helsingborg har vi arbetat med amos under många år, över 10 år. Vi har redan från början haft en tydlig målgrupp och inriktning. Givetvis har det skiftat från år till år och med sin omvärld. Men huvuddragen har dock alltid funnits där.

Vi började med att köpa in amos huvudtidning. Till huvudtidningen gjorde vi 12 sidor gemensamt för Helsingborgs kyrkliga samfällighet och 4 sidor för varje församling, 4 st. Sammanlagt 16 sidor bilaga. Redan efter ett par nummer så satte vi oss ned och tittade på vad som var så otroligt unikt i Filborna församlings fyra sidor. Vad i deras material angick inte resten av staden? Det blev väldigt tydligt att vi internt tycker det är viktigt med församlingsgränser, men de vi är till för vet för det mesta inte om dem. Man söker sig till den kyrka man bor närmst, har en relation med eller passerar på väg till jobbet eller träningen.

Vi använder oss i stor utsträckning av frilansande journalister. Det är en förtroendefråga för vår del. För att vi ska bli trovärdiga är det viktigt att vi låter andra betrakta oss. Människor förutsätter att vi skriver positivt i vår egen tidning. Men vi vågar andra skriva hur de uppfattar oss. Dessutom är det viktigt för oss internt att behöva formulera oss så att journalisterna förstår vad vi menar. Och det är lättare sagt än gjort, vill jag säga. Till en början var medarbetarna arga för att vi skickade journalister som inte visste vad trefaldighetstiden innebar. Nu vet vi bättre.

Vår målgrupp är (och har varit) de vi inte möter i våra gudstjänster och verksamheter. Alltså de övriga 95 % (!!!) som är tillhöriga. Siffrorna måste tas med en nypa salt (ett par år gamla) men en genomsnittlig tillhörig betalar ca 1900:-/år  och får tillbaka knappt 50:- i form av en tidning. Det är medlemsvård. 50 kronor.

Vi vill berätta om vilka vi är, vad vi gör och vad vi tycker genom att låta andra bidra till den bilden. Vi är otroligt viktiga i skolan. Därför låter vi elever berätta det. Vi är suveräna i kontakten med de socialt utslagna och därför låter vi Socialförvaltningen berätta det. För några år sedan gick en organist i pension och vi fick frågan om vi inte skulle göra en ”blänkare” (notis) i tidningen. Vårt svar blev att det inte är att klassa som en nyhet att människor går i pension, särskilt inte om man har åldern inne. Men efter en tanke eller två så gjorde vi ett reportage om henne med fokus på hur musiken har förändrats i kyrkan under hennes 30 verksamma år. Där hittade vi rätt vinkel och det är alltid den kopplat till målgruppen som vi är ute efter.

Kalendarium är inget vi använder oss utav av det enkla anledningen att det inte är intressant för vår målgrupp. Om de vill veta vad vi gör finns minst 8 andra arenor att hitta den informationen på. Vi måste hålla isär våra informationskanaler. Däremot har vi ett axplock ur den musik vi har under utgivningstiden därför att den grupp som konsumerar musik är stor, större än gudstjänst gruppen. En notis om gospelmässa förklarar varför vi firar mässan och vad gospel är. Inget fokus på präst, musiker eller solist.

Tidningen är i hög grad en arena för ”varför” och ”vad” frågorna. Inte när, var och information i retur. Vi vill vara Kyrka i Helsingborg och berätta varför vi gör saker och ting. Varför firar vi påsk. Varför är dopet viktigt. Varför har vi vigslar. Varför är julen viktig osv. Frågan ”vad” återberättas av våra besökare själva.

Genom att hålla dessa punkter högt kan vi presentera följande siffror:
* 73% känner till tidningen Helsingborg/amos
* 70% av de som känner till tidningen läser den (42.000 läser varje gång den kommer)
* Helhetsbetyget på en 6 gradig skala är 4,4
* 30% har INTE varit i kontakt med Svk det senaste året.
* 51 % män 49% kvinnor. Åldersgrupp 26-40 år.

Här kan du läsa några av de nummer vi givit ut >>

Vill du veta mer om tidningen  hör av er till antingen
jacob.sunnliden@svenskakyrkan.se
eller
sofia.maatta@verbum.se

 

 

Publicerat i Media | 2 kommentarer

DET ÄR INTE PÅSK ÄNNU #sverel

Det rådet tydligen en okunskap om när påsken infaller i vårt land. Lite märkligt kan tyckas men så är det. Jag har noterat samma sak vid jul. I mitt allmänna prästadöme ingår att upplysa folk om dylikt. Till min fasa har jag märkt att varken kyrkfolk eller journalister har koll på när det är påsk. Men här kommer en liten hjälp…

Stilla veckan börjar med Palmsöndagen. I den finns dymmelonsdagen. Då sätter man tyg för kläppen på kyrkklockorna så att de ska slå dovare. Det är en typ av förberedelse och att ta Jesu ord om att han ska dö, på allvar. Sedan kommer skärtorsdagen. Det var då Jesus instiftade nattvarden. Den sista måltiden. Sedan kommer långfredagen. Då hade man misshandlat och hånat Jesus hela natten och en bra bit inpå dagen. Sedan spikade man upp honom på ett kors. Man avrättade honom på det sätt man avrättade samhällets avskum och lägst i rang.

Nu kommer det intressanta. Vad hände på påskafton? Exakt, inget. Absolut inget hände på påskafton. Det är en icke-dag. Det hindrar givetvis inte från att man samlar goda vänner. Äter och dricker gott. Umgås och njuter av varandras sällskap och att man är ledig. Men att tro att det skulle vara påsk är fel. Påsken infaller på påskdagen (söndagen). Det är uppståndelsedagen. Det är därför vi firar gudstjänst på söndagar och inte tisdagar. Jesus uppstod en söndag och det firar vi.

Det är alltså lika rätt att önska varandra god jul som det är att önska varandra glad påsk idag. Eller glad allahjärtansdag. Eller varför inte god trefaldighetstid. Eller trevligt midsommar. Eller, ja, vad som egentligen.

Så, för den som orkar läsa, varför säger vi då glad påsk redan? Här kan jag bara gissa. Men….. vi är en kultur av aftnar. Vi älskar aftnar. julAFTON, midsommarAFTON, påskAFTON osv. Notera gärna att resten av världen INTE firar aftnar, utan dagar. julDAGEN, midsommarDAGEN och påskDAGEN. Min gissning är att vi har kvar arvet och den judiska tideräkningen. Judarna räknar att dag 2 börjar klockan 18.00 på dag 1 kvällen. Vi har ett tydligt arv genom helgmålsringningen. Den slår klockan 18.00 tex. Så därför kan vi fira julAFTON efter klockan 18.00 eftersom det redan då är juldagen. Sedan har det utvecklats och klockan 18.00 är inte så viktigt längre. klockan 15.00 på julafton är en starkare tradition. Och wips så har vi julafton. Samma sak med påsken tror jag.

Men visst kan vi köpa ägg till varandra i september eller ha ris i januari. Eller önska varandra glad 2:a advent i mars (ironisk, det finns bara ett advent och flera söndagar i advent, men det visste ni redan). Det är vi fria till att göra. Men det är inte rätt.

Idag är det sista dagen på Stilla veckan och imorgon, om vi lever då, så infaller Påskdagen. Dagen då Jesus uppstod och vi kan fira hans vinst över döden och vår återupprättade relation med Gud. Då börjar påskveckan och den slutar inte förrän den 14 maj. Så fram till 14 maj kan ni önska varandra Glad Påsk! Det finns sex söndagar i påsktiden. Sedan är det Kristi himmelsfärd. Men det tar vi då.

Publicerat i Mänskligt, Teologi | 9 kommentarer

Ogillar ”Good Friday” Gillar Långfredagen

Jag har ångrat mig. Har tidigare gillat det engelska uttrycket Good Friday. Det är något hoppfullt över det. I motsats till vår Långfredag. Men det är väl just det som vi inte ska uppleva på långfredagen. Något hoppfullt. För mig blir det viktigare och viktigare att kunna stanna i sorgen och bli vän med den. Att inte hela tiden sträva efter att det ska bli bra igen. Det kommer bli bra igen ty för den som tror samverkar allt till det bästa. Men just nu, just idag, måste jag träna mig på att leva i sorgen. I mina tillkortakommanden. I min svaghet och i min synd, ty genom min synd är jag skyldig till mer ont än vad jag själv förstår.

Så här är ingen Good Friday. Här är det sorg, depp och nöd. Jag ska försöka hålla den känslan inom mig under dagen. I bakgrunden spelas albumet Jesus Christ Superstar och särskilt den här låten. Herodes sång till Jesus. Lättsam, politisk korrekt, arrogant, ungefär som vilken debatt i Sverige som helst. En facebooktråd som börjar roligt och ofarlig. Men så plötsligt tar Herodes ton och nyckfullheten tar ut sin rätt. Plötsligt blir han vred, kommentarerna och hånet är gränslöst och han sparkar ut Jesus.

Publicerat i Teologi | 3 kommentarer

Att skapa Gud i Internetåldern – Del 3 #svenskakyrkan

Stenåldern har aldrig funnits. Lika lite som bronsåldern eller järnåldern. Det är inget påhitt med dessa åldrar, men det är en tolkning av historien gjord av sin tid. Och vi måste alltid nytolka vår historia i den tiden vi befinner oss i. Inte göra om historien. Det som har hänt har hänt. Men vi måste se den med nutidens glasögon. Stenåldern, bronsålder och järnålder kulminerar i industrialismen. Det är världens peak. Fram tills industrialismen har fokus varit på utveckling. Verktyg och jakt. Bättre och snabbare. Och så nu – äntligen – 1800 tal och toppen på världens utveckling. Nu står direktörerna med sina fickur och klockar arbetarna. Man arbetar på löpande band och massproducerar.  Fint så.

Men nu är det dags att titta på vår historia utifrån ett kommunikativt perspektiv. Och varför är det nödvändigt då? Jo, för att veta sin framtid måste vi veta vår historia och eftersom framtiden är i allra högsta grad kommunikativ måste vi se vårt förflutna i samma perspektiv. Därför måste vi se vår historia i talspråk, skriftspråk, tryckpressen och Internet. Varje ny tidsålder har förlorare (de som har makten i den fallande tidsåldern) och vinnare (de som är mest förändringsbenägna). Varje skifte innebär en rejäl maktförskjutning som blir så stor att det påverkar för lång tid framöver. Individualismen hade framsteg som motor. Den nya tidsåldern har event som morot. Det är nätverkandet, tillsammans och event som driver framöver.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Mål, mål och mål #webcoast

Vi har alla hört det innan och vi vet alla om det. Det är viktigt att ha ett mål. Det finns där någonstans långt bak i vårt medvetande. Plötsligt dyker det upp en session om Google analytics (och några andra analytics plattformar). Suveränt roligt tänkte jag och gick dit för att lyssna på @ErikBernskiold

Med big data euforin i kroppen såg jag fram emot att se vad man kan se för siffror, komma fram till och använda uppgifterna till. Men rätt snart kom jag att tänka på det där samtalet mellan två filosofer. Där den ena frågar den andra om han kan säga något som är gott. Ska jag säga något som är gott mot huvudvärk säger filosofen. Nej, säger den andre. Säg något som är gott. Ska jag säga något som är gott mot solen? Nej, säg något som är gott får han till svar igen. Då kan jag inte säga något som är gott, svarar den förste filosofen. Allt är gott eller ont i förhållande till något annat.

Så är det med analysen av våra webbar tänker jag. Ja, 400 klick på vår webb tänker vi. Folk är verkligen intresserade. Ja, eller så är folk vilsna och hittar inte det de vill ha eftersom de uppenbarligen måste leta på sidan. Ja, vi fick 13% fler besökare. Det vi gör är verkligen helt rätt. Ja, eller så kunde vi fått 23% fler besökare om vi bara hade skruvat texten ett varv till eller lagt en länk i högerspalten. Frågan som man hela tiden landar tillbaka på är ”vad har vi för mål”?

Jag jobbar fortfarande på tok för lite målorienterat. Jag börjar lära mig men har en lång väg kvar. I ett samtal med en kollega fick jag frågan vilken målgrupp vi har för vårt intranät. Bah, de anställda typ svarar jag och får en känsla av att här finns en vit fläck på kartan. Samfälligheten (fniss) jobbar med chefer och mellanchefer som tydlig målgrupp för sitt intranät. Och de låter målet i hög grad styra information, kommunikation, pdf:er och allt annat som kan tänkas hamna där.

Därför är det med stor förhoppning vi i Helsingborg jobbar med ett större projekt inom strategisk kommunikation som även innefattar chefspositionerna. Det ska bli riktigt spännande.

Publicerat i Sociala medier | 1 kommentar

Big data #webcoast

Big data är riktigt intressant. Det är som bekant väldigt mycket som registreras, om saker som händer och inte minst om oss individer. Mycket av big data är rena skrytinloggningar. Typ gym och arbete, konserter osv. Men allt detta skapar en bild av dig på gott och ont. Under Internetdagarna 2014 höll Annie Machon ett 30 minuters keynote som är värt att se. Hon arbetade tidigare på MI5 som är den brittiska underrättelsetjänsten. Hennes keynote lägger fokus på bland annat den data underrättelsetjänster samlar in och hur de använder den till syften ingen vet, förstår eller som är offentlig. Det är baksidan av big data.

Men det finns också en annan sida. Speculative shipping. Den rådande affärsmodellen är att trycka böcker, samla den på ett lager och skicka ut när folk beställer. Postpone shipping. Men genom att se vad människor söker på, vilket beteende de har, hur de agerar och vad de söker på kan man skicka produkter till länder, regioner, städer och kunder innan de ens har beställt produkten. Men ”big data vet” att hen snart kommer beställa den. För skoj skull kan man följa Google fluetrends – Sverige. Den samlar dina sökningar på influensan i en snygg graf. Sjukvården tittar på grafen och fattar att de måste beställa medicin i tid. Jag uppfattade aldrig om det händer eller om tanken fanns. Men vårdcentraler i landet kan se/ser sökningar på sjukvårdsupplysningar motsvarande för att kunna vara förberedda på måndagen då de öppnar.

Den mer etiska sidan är när företag kan se ett förändrat beteende och köp hos unga kvinnor. Förstår att de söker/köper och ”uppträder” (besök i olika affärer, sökningar osv) som gravida och ibland skickar produkter hem till dem innan de själva vet om att de är med barn. Det är problematiskt. Försäkringsbolag som ser mina kreditkortsköp och min livsstil och höjer min premie. Det touchar så klart kyrkan och vår tystnadsplikt. Fram till för ett par år sedan var även den kommunikationen skyddad. Nu finns det ingen lag som kan stoppa en avlyssning i bikt eller enskilt själavård.

Frågan är hur vi som kyrka kan dra nytta av denna data. Vi kan via den länken se när locals och turister tar bilder av sin stad och delar på SoMe. De röda prickarna och de blåa är de som bor i staden. Det vet man genom att mäta hur länge telefonen befinner sig i området. Råå och Centrum är tydliga platser för turister samt vattnet över Helsingör. Inte många locals som tar bilder där. Hur kan vi rikta våra dopinbjudningar osv till rätt målgrupp? Hur borde vi förändra våra verksamheter när vi nu vet hur folk rör sig och beter sig? Bikupa på det.

Publicerat i Mänskligt, Sociala medier | 6 kommentarer

Att skapa Gud i Internetåldern – Del 2 #svenskakyrkan #synteism

En munk från Österrike, David Steindl-Rast, sade att den religiösa praktiken alltid börjar med en doktrin följt av en etik och som sedan fullbordas i en ritual. Detta i syfte av att skapa en social emergens. Religionen förenar och skapar starka band och det är i mångt och mycket dess uppgift. Den finns för att hålla ihop gruppen. Och det är inga konstigheter med det. Men jag vill ha med det här för att detta är för mig det första lilla snesteget. En liten gliring på färdriktningen och man hamnar efter ett tag väldigt snett. Munkens ord måste givetvis läsas i hans kontext. Man har plockat bort Gud och då faller det. Det faller på så sätt att det man framställer det som vore det av människorna skapat. Både behovet av en doktrin och Gud själv. Därför blir logiken helt rätt men ändå så väldigt fel. Här finns många paradoxer från skriften att applicera. Typ friheten i Kristi lag. Synteismen vill vara befriande men kidnappar istället människan under sig själv. ”Min börda är lätt att bära.” osv.

 

Synetismen använder denna ”logik” som en hos människan naturlig utveckling. Den säger;

Gud är inte (längre) död, eftersom (vi nu har insett att) Gud aldrig har blivit född, Gud tillhör oss därför att Gud tillhör framtiden, och vi lever redan i framtiden.

Vi skapar Gud när vi kommer tillsammans och vårt uttryck för en gemenskap med varandra inom teismen är den metafysik där Gud finns. Därför behövs det teologi för att på ett vettigt sätt kunna hantera frågorna som dyker upp. Och det är ju sant. Men bättre formulerat är att människan söker sin upprättelse och min varelse kan bara upprättas i min kontakt med Gud, Skaparen och alltings början och slut. Så långt min kritik till vissa delar i andra kapitlet.

Vidare säger Söderqvist/Bard att våra existentiella upplevelser är så gott som alltid metafysiska. Det vi uttrycker i våra ritualer och vår upplevelse av att vara en del av något större än oss själva osv. är metafysik. Frågan är om denna metafysiska tillvaro stämmer överens med de villkor som råder i samhället. Och vi är rörande överens om att den gör det i allt mindre grad. Här måste vi som Kyrka hitta de verktyg som krävs för att orientera sig i det nya samhället och i vår nya metafysik.

 

Publicerat i Mänskligt, Sociala medier, Synteism, Teologi | 4 kommentarer