sluta hjälp människor #svenskakyrkan

Läser om diakoni genom ”stop helping us – a call to Compassionately move beyond charity”.
Författaren talar om att hjälpa i det korta loppet och i det långa loppet. Att hjälpa med ett kortsiktigt perspektiv kan ibland vara mycket värre än att inte hjälpa alls. Oftast tror man ju att bara man hjälper till så har man iaf gjort något. Och att det något skulle vara bra. Så behöver det nödvändigtvis inte vara. Tänk om det är så att diakonin är beroende av de fattiga och inte tvärt om. Bob Lupton säger;
Ge 1 gg – du framkallar uppskattning
Ge 2 ggr – du skapar förväntning
Ge 3 ggr – du skapar förhoppning
Ge 4 ggr – det blir en rättighet
Ge 5 ggr – du skapar beroende

Vi har också en benägenhet att tro att fattigdomen enbart skulle vara kopplat till pengar. I en studie gjord i Rwanda fick en grupp människor som levde på under 2 $ per dag svara på frågan hur definierar du fattigdom.
1: fattigdom är ett tomt hjärta.
2: att inte veta mina förmågor och styrkor.
3: att inte komma vidare i livet.
4: isolering.
5: att inte tro på sig själv. Att vara utan hopp. Vetskapen om att man inte kan ta hand om sin familj.
6: brustna relationer.
7: att inte känna Gud.
8: att inte ha basföda. Att inte ha pengar.
9: fattigdom en konsekvens av att inte dela med sig.
10: bristen på goda tankar.

Det ändå rätt otroligt att inte ha några pengar kommer först på åttonde plats. Fattigdom är så mycket mer. Tänk om det är så att vår diakoni tar ifrån människor deras Gudagivna möjligheter och talanger. Istället för att hjälpa dem. Detta tvingar oss som kyrka att se orsaken till fattigdomen och inte endast fattigdomen. Peter Greer som har skrivit texten jag refererar till säger också att arbeta ligger nedlagt hos oss människor från skapelsen. Vi är skapade till att arbeta. I tredje mosebok kapitel 19 verserna nio till 10 står det:

När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, er Gud.

Här är det inte frågan om några allmosor eller välgörenhet i första hand till främlingen eller den fattige. Här tvingas den fattige till en aktiv handling. Inte en passiv mottagare av välgörenhet. Ungefär samma sätt säger Paulus när han skriver ”om man inte vill arbeta ska han heller inte äta”. Jag tycker personligen att det är en väldigt hård hållning och jag tvingas tänka efter. Kyrkans uppdrag blir alltså att hålla arbetet högt.

När man läser siffrorna i boken undrar man om väst överhuvudtaget vill hjälpa de fattiga. Desmond Tutu säger att ”välgörenhet har blivit ett sätt att kolonisera de fattiga ländernas ekonomier. En typ av ekonomiskt slaveri.” Vi är alltså inte mycket bättre nu än vi var tidigare.

Inom diakonin talar vi ofta om akuthjälp. Det kan bland annat vara akuta ekonomiska utbetalningar. Men jag undrar om ens hälften av alla våra utbetalningar egentligen behövs. Eller skulle vi kunna hjälpa de här människorna på ett annat sätt som genererar ett större ekonomiskt värde i förlängningen? Jag tror mer och mer att det här kyrkan behöver lägga kraften fokus och sina tankar. Fokus på att få människor att utveckla sina Gudagivna talanger och möjligheter. Parallellt med den utvecklingen går också förmågan att höra Guds röst, uppleva hans nåd och veta sitt människovärde.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.