Att skapa Gud i Internetåldern – Del 2 #svenskakyrkan #synteism

En munk från Österrike, David Steindl-Rast, sade att den religiösa praktiken alltid börjar med en doktrin följt av en etik och som sedan fullbordas i en ritual. Detta i syfte av att skapa en social emergens. Religionen förenar och skapar starka band och det är i mångt och mycket dess uppgift. Den finns för att hålla ihop gruppen. Och det är inga konstigheter med det. Men jag vill ha med det här för att detta är för mig det första lilla snesteget. En liten gliring på färdriktningen och man hamnar efter ett tag väldigt snett. Munkens ord måste givetvis läsas i hans kontext. Man har plockat bort Gud och då faller det. Det faller på så sätt att det man framställer det som vore det av människorna skapat. Både behovet av en doktrin och Gud själv. Därför blir logiken helt rätt men ändå så väldigt fel. Här finns många paradoxer från skriften att applicera. Typ friheten i Kristi lag. Synteismen vill vara befriande men kidnappar istället människan under sig själv. ”Min börda är lätt att bära.” osv.

 

Synetismen använder denna ”logik” som en hos människan naturlig utveckling. Den säger;

Gud är inte (längre) död, eftersom (vi nu har insett att) Gud aldrig har blivit född, Gud tillhör oss därför att Gud tillhör framtiden, och vi lever redan i framtiden.

Vi skapar Gud när vi kommer tillsammans och vårt uttryck för en gemenskap med varandra inom teismen är den metafysik där Gud finns. Därför behövs det teologi för att på ett vettigt sätt kunna hantera frågorna som dyker upp. Och det är ju sant. Men bättre formulerat är att människan söker sin upprättelse och min varelse kan bara upprättas i min kontakt med Gud, Skaparen och alltings början och slut. Så långt min kritik till vissa delar i andra kapitlet.

Vidare säger Söderqvist/Bard att våra existentiella upplevelser är så gott som alltid metafysiska. Det vi uttrycker i våra ritualer och vår upplevelse av att vara en del av något större än oss själva osv. är metafysik. Frågan är om denna metafysiska tillvaro stämmer överens med de villkor som råder i samhället. Och vi är rörande överens om att den gör det i allt mindre grad. Här måste vi som Kyrka hitta de verktyg som krävs för att orientera sig i det nya samhället och i vår nya metafysik.