Risken finns att man tror att det är så här Svenska kyrka ser ur #teolfest #svenskakyrkan

Sitter på tåget (som är enligt tidtabell) på väg hem efter en helg i Uppsala. Det har varit teologifestival i dagarna tre (typ). Inte helt lätt att sammanfatta och jag vet inte riktig varför. Kanske för att jag hade hoppats på mer. Som nätverksträff är den en god tillställning. Väl värd att besöka. Upplägget kändes inte helt hundra och kanske beror det på att jag vill ha många inspel, variation och delgivande. Här anmälde man sig till ett ”spår” och var på det spåret under hela lördagen. Fredagen försvann med mässa, mingel och ”underhållning”. Söndagen endast högmässa. Jag hade velat hoppa mellan spåren för att få lite av varje. Jag valde reformationen och det gjorde jag rätt i. Intressant spår med Luther i fokus. Vi pratade kring kontext, kultur, makt och motpoler. Det gav mig många tankar och kanske fick jag också plantera några av mina tankar hos andra.

Jag minns särskilt kopplingen mellan det lutherska arvet och det vi idag säger är typiskt svenskt. Som att det goda ligger över den enskilde. Lutherskt och i vår idéhistoria tar det sig i uttryck av att individen vill förverkliga sig själv genom kollektivet. Vi tänker att klimatet är bra, jag vill ha bra klimat, det krävs stora beslut mellan länder. Det (goda) ligger över mig/utanför mig. Men också vår jämlikhetstanke. Luther säger vi är alla lika goda syndare inför vår Herre kontra du ska inte tro att du är något extra.

Vidare insåg jag hur fokuserad jag varit på resultatet av/i min tro och inte på processen. Det har jag visserligen svårt att fatta på alla plan. Men här tror jag att jag måste jobba mer. Målet är klart. Jesus har uppstått. Done. Nu måste jag också fokusera på min process. Det vi på kyrkiska kallar att leva i försoningen eller i dopet. Samtalet för övrigt rätt ”pratiga”. Alla pratade utifrån sin utgångspunkt och det blev väldigt rörigt. Hade man inte bekymmer innan man kom hit så kunde man lätt få.

Den uppmärksammade läsaren såg att jag satte ”underhållning” inom parenteser tidigare. Jag har fått erfara att man ska ta ord som ”festmiddag” och ”underhållning” med en nypa salt i Svensk kyrkliga sammanhang. Festivalkvällen var i mitt tycke en katastrof. Två anledningar.

  • Ett – det är ingen fest om man sitter i en aula i två timmar och tittar. Vi måste mingla, prata, nätverka, skratta, diskutera och ha fest! Arrangörerna måste lite på att människor faktiskt är vuxna nog att göra kvällen trevlig själva.
  • Två – det var en orgie i Svenska kyrkans paradgren. Det var barnkörer som sjöng om hur de ville ärva en välvårdad jord. Att de själva inte slåss och är offer. Att samtliga över 18 år bara vill världen dåligt. Vi såg film från ett tal som hölls i FN 1982. Vi fick höra romer sjunga. En vegan, sedan tjugo år tillbaka, som fick berätta om sin måltid och att den representerar den goda värld han önskar. Vi sjöng den blomstertid nu kommer och fick höra en flicka från Palestina läsa en dikt som utmålade samtliga Israeler som hjärntvättade och mördare. Vi mötte en homosexuell nigerian som startat Rainbow church i Nigeria men nu behövt fly till U.K. Jag vet att det finns en liten grupp inom Svenska kyrkan som högljutt kämpar för det här. Gott så. Jag vet också att de allra flesta var samlade i Uppsala igår. Gott så. Men jag är rädd för att människor tror att det är så här Svenska kyrkan är.

 

Det hade varit jätteroligt att få en bredd på frågorna och en rejäl festkväll nästa Teologifestival 2017.