Rostat eget kaffe #kaffe

I Helsingborg finns Koppi. De köper in sina bönor och rostar själva. Där är kaffe inte en dryck utan en konstform. Där drack jag min första kopp kaffe för något år sedan. Det smakade blaskigt och tunt. ”Änglapink” skulle svärfar ha sagt. Men jag förstod ändå att det här var kaffe så som det skulle smaka. Kaffe ska inte smaka som i automaten på jobbet. Kaffe ska inte vara bittert efter fyra koppar och ge dig magsyra. Kaffe är något annat. Jag har druckit kaffe på Koppi en gång sedan dess.

raa_bonerNu fick jag för mig att rosta eget kaffe. För att se hur det fungerar och smakar. Sagt och gjort. Jag köpte 2 hekto råkaffe på Söder i Helsingborg. 24:-/hg. Jag var så till mig att jag helt missade att fråga varifrån bönorna kom osv. De luktade inget särskilt. Möjligen lite mörk och tung i lukten men det fanns inget som ens påminde om någon kaffedoft. När jag tuggade på en böna så var den stenhård! När den gick sönder var jag osäker på om det var bönan eller tanden som gick. Bönan smakar heller inget direkt. De är lite beige/gråa/gröna i färgen.

rost_ugnJag valde att rosta dem i ugnen. Jag har hört att stekpanna eller popcornmaskin ska fungera fint. Hemligheten är jämn värme och det är viktigare än vad jag först trodde. Jag satte ugnen på 225 grader och satte in plåten. Direkt märkte jag att bönorna i högra hörnet fick färg och började poppa. Då var alla andra bönor opåverkade av värmen. Jag öppnade ugnen flera gånger för att röra om. Lite stressigt och klurigt för jag ville inte tappa värmen. Kaffedoften kom i små små doser. Allra mest så rök det därför att det tunna lagret på bönorna lossnade och flög iväg som aska. Och när de tunna höljena flög iväg och brändes så gick brandlarmet i huset. De fick färg väldigt fort. Redan efter ett par minuter och det stressade mig. Men den där riktigt mörka färgen, som jag var ute efter, kom efter typ 15 minuter. Så här i efterhand skulle jag ha vågat att ha inne dem längre. Men jag var rädd för att bränna dem.

ra_rotsatNär jag tog ut dem ur ugnen efter 20 minuter så skulle de svalna. Rätt fort och smidigt. Men ”böset” satt kvar på många bönor och de flög hej vilt i köket. Jag tog två skålar och hällde bönorna mellan dessa skålar samtidigt som jag försiktigt blåste för att få bort det tunna skalet som lossnade. Det gick väl så där. Min fru tipsade om silen. Den typ man silar makaroner i. Där uti hällde vi bönorna och kylde dem samtidigt som vi försökte bli av med skalet. Till en början är de ordentligt varma men de svalnar rätt fort.

fardig_rostatNär jag fått bort allt löst skal och de var kalla så malde jag dem i en elektrisk kaffemal. Och NU kom doften av kaffe! Sweet Lord asså. Där och då kan man dö lycklig. Jag bryggde tre koppar.

Spontant så fick jag samma upplevelse som på Koppi, första gången jag drack riktigt kaffe. Det gladde mig. Men det är ändå lite tunt för min del eller så har jag ännu inte lärt mig uppskatta smaken. Kanske skulle jag rostat längre och fått mörkare färg och kanske haft i mer kaffe än vad jag hade när jag bryggde. Det vet jag inte. Det måste framtiden så utvisa. Men koppen blev len och utan någon som helst bitter smak. Jag fick en förnimmelse av något friskt nästan citrus i fardig_koppsmaken. Mjuk, len smak. Tunn. Men komplex. Det här kan bli något. Det här kan bli något riktigt bra. Vad som gjorde att det smakade som det gjorde vet jag inte riktigt ännu. Som sagt, det kan bero på att jag borde rostat längre, eller så ska de smaka så. Kanske hade jag för lite kaffe i bryggaren. Eller så var det perfekt. Kanske kan jag ha mer kaffe i utan att det blir bitter smak. Ja, jag vet inte. Jag måste härifrån prova mig fram. Men framtiden är ljus och nördig. 

 

– Sprid ut kaffebönorna på en plåt
– 225 grader i typ tjugo minuter
– Kyl dem och ta bort skalet som lossnar lätt
– Förvara i vanlig burk, inga kostigheter

Minnesregel
– Råkaffe håller i två år
– Rostade bönor håller i två veckor
– Malet kaffe håller i två minuter