En försonad kyrka #sverel #svenskakyrkan

Det kan tyckas litet och självklart men veckans viktigaste aha-upplevelse för mig handlar om församlingen. Jag har sett församlingen som Kristus och himmelriket. Som en gemenskap som har kravet på sig att fungerar exakt så som det ska fungera i himmelriket. Så som det var i begynnelsen. Perfekt och utan synd. Det är mitt uppdrag att vara denna syndfria prick i det stora maskineriet. Kan inte en församling fylla dessa skor så är det ingen god förebild eller ett gott exempel på Kristus. Ingen församling är sådan. Nä, jag vet och det är just det som stört mig. Församlingen består ju av syndiga människor. Ja, jag vet och det stör mig något enormt. Syndiga människor över lag stör mig och allra mest störs jag av mig själv.

Vidare har jag funderat på detta med att ”kyrkan har gjort” ditten och ”kyrkan har gjort” datten. Kan ”kyrkan” göra något alls eller är det bara personer som bekänner sig till en kyrka som gör saker. Ofta hör jag hur kyrkan har behandlat människor som nu lämnat, är bittra eller ledsna. Men vem är kyrkan? Är det religionen kristendomen som gjort något och vem ska man då ställa till svars, eller är det en människa som är bärare av religionen som gjort något?

Så började mina funderingar kring vad/vem kyrkan är. Jag talar ofta om Kyrkan, den allmänneliga och den som spränger tid och rum. Jag säger att genom dopet är vi upptagna i denna Kyrka och vi utgör tillsammans Kristi Kyrka. Jag pekar på dopfunten och talar om att leva i försoningen och att vi trots att vi är människor får vara med på ett hörn och är älskade, förlåtna och försonade av Jesus.

Ändå har jag uppenbarligen inte fattat ett jota av vad jag sagt. Men nu har jag fattat att Kristi kyrka inte ÄR Kristus utan att den bottnar i Kristus. Den tar sin utgångspunkt i försoningen och inte i kravet att vara perfekt. Det är förlösande. Då måste det vara på samma sätt med kravet att jag ska älska min hustru på samma sätt som Jesus älskar Kyrkan. Är inte det ett krav så säg? Maj gadd. På samma sätt som Jesus älskar Kyrkan. Det är omöjligt. Ja, det är omöjligt. Men med utgångspunkt i försoningen är det fullt möjligt.

Plötsligt förstår jag att allt jag tar mig för måste ha utgångspunkt i försoningen och så står jag där med skammen över att veta men inte fattat. Men nu har jag fattat…. igen…. och det tar nog några år innan jag återigen behöver fatta att jag ska ta min utgångspunkt i försoningen och inte i kravet. Då kommer jag reposta detta inlägg.

 

Tills dess – simma lugnt i dopets vatten.