Min dröm

Vi har varit på semester i drygt en vecka. Ikväll är vi på väg hem och det är inte kul. Borta bra men hemma bäst är inte alltid relevant. Vi har haft sol och bad. Underbart. Vi har besökt vattenpark, hav, zoo och kloster. Men vi har också pratat och lyssnat. Idag då vi besökte gudstjänsten fick vi höra en hälsning från en kvinna från Iran. Det slog mig där och få att – här får historierna kött och blod. Här blir de en verklighet för mig.

Här har jag fått höra en kvinna från Iran som berättar om förföljelse och lidande. Hur de stänger kyrkor och fängslar pastorer. Hur de vill kunna tillbe den levande Guden som fria.

Här får jag höra om hur över två hundra muslimer i Egypten stormar polisstationen för att häva förbudet för dem att gå i kristen kyrkan.

Det är en bönerörelse som pågår i Egypten. De samlat tusentals, ja ibland tio tusentals, för bön. Här fanns två bröder som flytt sin familj efter att deras syster blivit dödad för att hon var med på bönemötena. Denna rörelse upplever att de ska be och koncentrera sig på Europa. De ber och funderar hur de kan stödja kyrkorna i Europa för de ser att kyrkorna här behöver stöd och bön.

Här berättar en man om hur en av ungdomarna haft en dröm om att en stor svart fågel faller från skyn. Hans fråga blev kort och gott ”varför är kristendomen bättre än Islam?”

Det här måste vi få höra mer om. Det här måste vi få känna, lukta och smaka. Jag vill vara en del av detta samtidigt som jag skäms. Ska de kristna i Egypten stödja mig? Är det inte jag som har alla förutsättningar och borde stödja dem?

Nu packar jag väskan och åker hem till ett jobb i Svenska kyrkan. Ett jobb jag stormtrivs med men som är en helt annan verklighet så långt ifrån denna.