Inga kyrkklockor mot rasism #blogg100

Idag sker det något väldigt viktigt utanför Sofiakyrkan i Jönköping. En ekumenisk gudstjänst som ett svar på de demonstrationer som sker under dagen i Jönköping. Alla (tror jag) kyrkor i stan ställer upp och samlas för bön, bibelläsning och sång. Det finns inget att invända mot det kyrkorna gör. Bara att uppmuntra och heja på.

Jag önskar att kyrkan hittar tillbaka till sin identitet även i sin kommunikation. Och här kan vi hitta ett unikt spår som även stärker oss som Svenska kyrkan. En tweet sade att kyrkklockorna ringer mot rasism. Och här finns det en distinktion som är viktig. Kyrkklockorna ringer inte i första hand mot rasism. De ringer till gudstjänst. Där man möjliggör mötet mellan människa och Gud. Det är kyrkans uppgift. En gudstjänst är kyrkolivets centrum. I gudstjänsten får tron näring genom förkunnelse av evangeliet. De som firar gudstjänst sänds ut för att i vardagen vittna om evangelium och göra kärlekens gärningar, till mission och diakoni. Men det börjar i Gud och där, i ”varför”, ska även vår kommunikation börja.

I praktiken är det ingen skillnad mellan en som väljer att demonstrera mot rasism för att hon eller han inte tycker det är goda värderingar och en som varit på ekumenisk gudstjänst. Alla behövs. Men som kyrka bör vi ta vårat avstamp i Gud, evangeliet och i första hand förkunna det. Vi får inte glömma att nazisterna är välkomna till kyrkan liksom alla människor. Och det är svårt att tänka men viktigt att veta. Vi måste stå fasta i vår utgångpunkt och agera därefter.

Jag ber och hoppas att den ekumeniska gudstjänsten ska vara välbesökt och få stort genomslag för att visa på Gud. Jag ber också att människor som besöker gudstjänsten ska vara goda vittnen och genom sina liv kan visa andra människor på Gud. Jag hoppas inte att eftermälet blir att kyrkan visade sig stå upp för mänskliga rättigheter i en svår tid. Vi står nämligen alltid för att Gud är god och att han har skapat allt och älskar det så mycket att han utgav sin enfödde son.