”Välkomna till den hemliga delen av statsmakten”

Mannen, som tagen ur en Dressmann reklam, log sitt allra bredaste leende. Antingen är sjukligt glad eller så har han nyligen blekt tänderna, tänkte han när han tog Dressmann i hand och klev över tröskeln. Resten av gruppen, bestående av fyra kollegor, log också deras bredaste leenden. ”Antingen är de överdrivet glada över att vara här eller så är de bara sjukt trevliga” tänkte Dressmann mannen när han tog den sista personen i hand och stängde dörren.

Vi är inte en del av staten men vi presenterar oss ändå som den hemliga delen av staten. Vi har alltså inget med dem att göra, fast vi är en del av den, förklarar mannen. Det ligger liksom i sakens natur att vår relation är flexibel.

Dressmann mannen ställde sig precis framför whiteboarden och log. Det blev tyst runt bordet. Tystnaden lät Dressmann mannen veta att hans del minsann inte var över. Gruppen behövde någon minut till på sig. Därför tog han till orda igen.
Så här inledningsvis, började Dressmann mannen, tänkte jag det kunde vara bra med en kort beskrivning av den tid vi har till vårt förfogande idag. Jag förstår att ni är alla upptagna män och er tid är dyrbar. Tala för dig själv, tänkte mannen i den lila skjortan, men lät ändå honom fortsätta utan att avbryta. Dressmann mannen drog efter andan och fortsatte, vi inleder med en kort presentation av vår verksamhet. Den är ju hemlig som ni alla vet och därför kan jag inte berätta vad vi egentligen gör. Men jag ska försöka hålla det på en sådan nivå att ni ändå upplever att jag presenterat något ni ändå inte kunnat googla er fram till. Efter det får ni en chans att berätta vad ni har på hjärtat. Det som är viktigt för er. Och under den presentationen har jag låtit vår generalsekreterares inhoppare komma för att lyssna. Generalsekreteraren hade inte tid själv. Dessutom har vi en rätt klar bild av vad ni har pratat om på sista tiden. Efter det kanske vi kan ha en frågestund där vi klappar varandra på ryggarna och så avslutar vi med 20 minuter i vårt museum. Där kan ni förundras över hur tekniken gått framåt och förhoppningsvis blir ni imponerade av oss. Sedan skiljs vi åt. Låter det som en plan, avslutar Dressmann mannen och markerade bestämt att han nu var klar genom att sätta sig ned. Besöksgruppen nickade i kapp och var alla rörande överens om att den utgången var den mest väntade och ingen här hade någon tanke på att göra något annat.

Dressmann mannen hoppade upp igen. Han kom på att han visst skulle fortsätta prata. Han skulle ju inleda med att presentera den hemliga verksamheten. Besöksgruppen låtsades förbereda sig genom att lägga penna och papper tillrätta framför sig. De satt alla med korsade ben och korsade armar. De tittade strängt på Dressmann mannen. Här gällde det att visa att man minsann inte kunde övertalas eller köras över så lätt. Är protesterna inte större än korsade ben, kan jag leva med det tänkte Dressmann mannen och började;
All vår verksamhet styrs av en domstol, vi får inte avlyssna någon utan ett beslut från dem. Den enskilda medborgaren är således helt säker. Dessutom får vi bara beslut på sådant vi snappat upp. Besöksgruppen löste unisont både armar och ben. De satt nu framåtlutade med ett uppriktigt engagemang lysande i ögonen. Ynglingen i blå skjorta var också han framåtlutad, men inte lika övertygad. Finns det, frågade han, finns det någon insyn i domstolen? Tyvärr inte sa Dressmann mannen. Det ligger liksom i sakens natur att de inte kan ha det. Hur, fortsatte ynglingen i den blå skjortan, hur ”snappar” ni upp vad ni ska lyssna på från första början? Njae, sa Dressmann mannen, det ligger ju liksom också i sakens natur att vi inte kan berätta. Men, fortsatte han, vi har ju en domstol som reglerar allt det där. Och därför är ju den enskilda medborgarens säkerhet i fokus.

Nu gällde det, tänkte Dressmann mannen, nu har han släppt den här bollen, låtit den rulla ut på bordet. Vem kommer plocka upp den och kommer någon säga att kejsaren är naken? Ja, började mannen i den lila skjortan. Vi har varit oroliga för den enskilde. Det är ändå den enskilde vi representerar här. Resten av besöksgruppen nickade gladeligen. Just precis, tänkte dem. Vi står på den svages sida. Och, fortsatte mannen i den lila skjortan. Vi hör ju här att ni tagit den enskildes frågor på högsta allvar genom att låta en domstol besluta vad ni ska lyssna på. Det känns ju riktigt bra. En domstol kan ju liksom inte ha fel. En domstol har väl aldrig haft fel?
Dressmann mannen gillade vad han hörde. Därför tycker jag, sa mannen i den lila skjortan, att vi kan vara trygga med ert arbete och vi kan lita på er. Dressmann mannen försökte dölja sin glädje. Han förstod att besöksgruppen förstod, att kejsaren var naken, men ingen vågade avslöja det. Ja, vi försöker verkligen i allra möjliga mån att vara så noggranna vi kan, trevade Dressmann mannen lömskt. Säkerheten är viktig för oss. Ur besöksgruppen hörde nu spridda hejarop och Dressmann mannen förstod att den här värderingen nu skulle växa sig allt större och starkare i gruppen. Nu fanns det ingen återvändo. Slaget var vunnit.

Resten gick som en dans på rosor. Besöksgruppen sa inget annat än vad de tidigare mailat varandra om och det hade Dressmann mannen redan för längesedan ”snappat” upp och läst in sig på. Frågestunden blev mest en enkel promenad mot besöket på museet. Ett besök som verkligen imponerade på besöksgruppen. Efter att Dressmann mannen delat ut var sin pin till besökarna skiljdes de sedan åt och både han och gruppen kunde återgå till sitt.  Ordningen var återställd.