Man får vad man förtjänar? (Frida Johansson – gästbloggerska)

Svenska kyrkan är en bred organisation, det förstår man om man ser till att det är drygt 6,5 miljoner människor som är medlem i den. Det finns en ambition att det ska vara högt i tak med låga trösklar och det ställer krav på oss som medlemmar, det måste finnas en rymd som tillåter mycket. Den toleransen och respekten gäller i allt som vi företar oss.

Ett företag/organisation/privatperson som visar upp en god bild av sig själv, gör bra saker och är allmänt vettig får sällan negativa saker kastade mot sig. Aggressioner mot ett varumärke/person beror allt som oftast på att varumärket/personen har gjort något negativt. Det är sällan det väcks negativt engagemang kring ett varumärke/person som gjort positiva aktioner. Det vore rent av märkligt att anklaga en människa för att den gör positiva saker inom sitt varumärke eller som privatperson.

Sociala medier inbjuder till dialog, demokrati och kommunikation. Sociala medier inbjuder också till stängda öron, hat och inskränkthet. Ett mynt har två sidor, det gäller att välja vilken sida man använder. Som blivande församlingspedagog, förhoppningsvis med tjänst i Svenska kyrkan, ser jag det som en av mina framtida uppgifter att lyfta fram frågor som; Vad innebär det att vara kyrka? Vilka är församling? Hur/när/vad kommunicerar Svenska kyrkan? Att använda mig av sociala medier för att föra samtal om dessa, och fler frågor, ser jag som en självklarhet. Jag vill att samtalet kring Svenska kyrkan ska ha låga trösklar och högt i tak och med det kommer det ett ansvar. Jag måste ta ansvar för min egen kommunikation med andra. Det handlar inte om att inte kunna ifrågasätta, det handlar om på vilket sätt det sker.

Det finns vissa förväntningar på samtalsklimatet i sociala medier. Vi vet när vintern kommer att SJ kommer få massiv kritik för förseningar på Twitter och Facebook, det tillhör vintern numera. SJ förtjänar kritik, men det är enkelt att lägga all kritik på dem. Det är enkelt att se endast en aktör av flera, SJ är endast en aktör i Sveriges järnverksnät.

Svenska kyrkan finns på sociala medier, främst i form av alla medlemmar. Sociala medier kan vara ett utmärkt forum att prata om tros- och livsfrågor, om vi använder oss av nyckelord som tolerans och respekt. Vi får det samtalsklimatet vi förtjänar lika tydligt som ex SJ får det. Där är det ingen skillnad på kyrkan och något annat varumärke.

Alla Svenska kyrkans församlingar har en uppgift; att fira gudstjänst, utöva diakoni, bedriva undervisning och utöva mission. Att inte dela upp församlingens uppgift var för sig är en utmaning, det gäller att dra åt samma håll. Problemet är att det är lätt att endast se sin egen verksamhet, vi behöver få ett större övergripande församlingspedagogiskt tänk. Om vi arbetar med folkbildningen som grund, vågar släppa våra positioner och möter med medmänniskor genom kommunikation – då kan vi skapa en församlingspedagogik som stärker människor i sin tro. Vi måste våga stå för låga trösklar och högt i tak i vår kommunikation med andra och oss själva.