Individens pris


I en tid då individen prisas får vi allt svårare med varandra. Eftersom vi inte längre bor i storfamiljer har vi tappat den goda konflikten. Vi kan inte det här med konflikt. Vi tycker det är jobbigt eftersom vi endast kan se till oss själva. Förmågan att känna empati försvinner snabbt. Vi koncentrerar oss mer på våra rättigheter än att vara tillmötesgående mot andra. Vi har lärt oss att sätta oss själva i första rum.

Det första jag tror vi måste göra är att acceptera konflikten. Vi kommer alltid hamna i konflikt. Det är ett led i att vara människa. Teologen John Howard Yoder säger ”Att vara människa är att vara i konflikt, att förolämpa och att bli förolämpad. Att vara människa i ljuset av evangeliet är att möta konflikten i en frälsande dialog”

Därför är Jesu ord än mer viktigt för oss. Vi ska älska våra fiender och vår granne som oss själva. Däri ligger en större hemlighet än att låta sig köras över och ge upp. Det är inte alls det saken handlar om. Att ge med sig kan vara klokt ibland men det är inte alltid synonymt med att älska en annan. Det kan likaväl vara konflikträdsla – en av våra folksjukdomar här i landet.

Dessutom tror jag att det är extra lätt för oss att tro att vi kan lösa en konflikt genom att maila dem. Vi tror att det skriva ordet är mer värt än vad det är. I en konflikt måste det mänskliga fram och inte bokstäverna i första hand. Vi är så dåliga på att hantera konflikter att det numera går ut över våra djur. Hur skulle annars Mannen som talar med hundar fortfarande ha jobbb? V kan inte ens hantera relationen och konflikten med våra husdjur. Suck.

Det här inlägget postades i Flickering pixels, Mänskligt, Teologi. Bokmärk permalänken.