Frälsningsprocess

Flickering pixels – boken – gav mig en tanke. Frälsningsprocess. Det finns en typ av kategorisering, särskilt inom den klassiska frikyrkan. Den har två spalter. En spalt för frälsta och en spalt för de ofrälsta. Det hela går ut på att man ska flytta så många personer man kan från ofrälsta till frälsta. För detta finns oändligt många modeller. När en människa nått så pass mycket kunskap om Jesus och vad Han har gjort så ska man döpas. Ibland oavsett om man är döpt sedan innan eller inte. Det kallas för bekännelsedop. Man säger ”nu vet jag vem Jesus är och för att markera detta döper jag mig”. En hyfsat egoistisk inställning och handling. Det handlar om min kunskap och min bekännelse – det frälser mig. Så är dock inte fallet.

Vi ska inte koncentrera oss så väldigt mycket på vilka som är frälsta och inte. Det är upp till Gud att avgöra. Hans vilja är att alla människor ska bli frälsta – det är utgångspunkten. Jesus dog för ALLA människor oavsett om de tror på det eller inte – det är utgångspunkten. Vi kan däremot i Bibeln läsa att det är två saker som jag behöver göra för att förutsättningen för att Gud ska frälsa mig ska vara rätt. Det är inte jag som frälser mig. No, no, det är Gud som frälser. Men jag behöver döpas och bekänna med min mun. I praktiken betyder detta två saker. I dopet ser prästen till, enligt det ämbete han fått av Gud, att det heliga vattnet upptar barnet i Guds familj. En del av frälsningen. Sedan följer en livslångprocess. Föräldrarna frågas om de vill fostra barnet som kristen och de svarar JA. Barnet som sedan växer upp bekänner, förhoppningsvis, Jesus med sin mun.

Det är således inte så svart på vitt som vi vill göra gällande. Men gör mig inte för liberal heller för den delen. En tro på Jesus Kristus som Herre är nödvändig och det finns bara EN väg till Gud och det är genom tron på Jesus. Men jag menar att vi är olika långt i den processen. Vissa ”vaknar” på en gång och är så kristna så det knappt finns på kartan. Andra behöver en längre startsträcka. Det vi som medkristna kan göra är att i allt och alltid peka på Jesus. Frälsningen överlämnar vi till Gud. Vi är satta att göra lärjungar inte att göra troende.

Det här inlägget postades i Flickering pixels. Bokmärk permalänken.