Idag kom domen mot Expressen. Tre journalister döms av Malmö tingsrätt då de köpt ett vapen illegalt. Det är journalisten som döms, nyhetschefen och ansvarig utgivare Thomas Matsson. Den senare för anstiftan. Expressen ville visa hur lätt det var att köpa ett vapen i Malmö. De lyckades köpa ett vapen, skrev om hela grejen och lämnade sedan in vapnet till polisen. För detta fälls de nu.

Jag tycker det är bra att Expressen fälls. Det är inte lagligt att köpa vapen på det sättet och av just den personen de köpte vapnet av. Och då ska de också ha sitt straff. Expressen hade så klart hoppats på att man skulle komma undan genom att lämna in vapnet så fort de köpt det. Men Expressens besvikelse bottnar också i ett att deras “storhet” och “journalistiska frihet” fick sig en törn.

Strax innan förhandlingarna för ett tag sedan sa Thomas att han nu skulle in och vittna och berätta för tingsrätten hur man bedriver undersökande journalistik. Det finns en attityd av att sätta sig över lagen i det uttalandet. Den bilden förstärks av att Thomas i en intervju med P1 idag sa att det är beklämmande att man fäller Expressen för att bedriva journalistik. Men det är inte journalistiken som rätten dömer för utan tillvägagångssättet som uppenbart var olagligt.

Att köpa prostituerade eller slavar för att visa hur lätt det är och under vilka förhållande dessa människor lever i är inte heller okej.

Dessutom finns det ett PS här som jag funderar på. Expressen vägrar ge ut namnet på den personen som de köpte vapnet av. Varför? Jo, de hävdar källskydd. Men personen i fråga kan väl knappast vara en källa? Han/hon måste väl snarare ses som en affärspartner, eller? Här tycker jag att Expressen gömmer sig bakom regler som inte är tillämpliga. Expressen kan inte göra upp en sådan affär och erbjuda skydd anser jag. Säljaren har också gjort sig skyldig till ett brott, dessutom varit fullt medveten om det (utgår jag ifrån). Någon bör titta på det också.

Idag gick Jesusmanifestationen av stapeln i den kungliga huvudstaden. Det har varit en del snack kring denna manifestation. Bland annat en rörelse som inte fick tillfälle att vara med. De kände sig bortfösta och gjorde sig till offer. Ett effektivt sätt att få säga sitt utan att behöva vara där. Nåja….

Det var mååånga år sedan jag var på Jesusmanifestationen, hette nog Jesus marschen på den tiden. Jag minns det som kul, spännande och lite udda. Kul för att det är en särskild känsla att tillsammans med flera tusen gå i tåg. Spännande för att jag var liten och att åka buss till huvudstaden var roligt. Udda för att det blev så uppenbart att det var vi och dem.

Jag är inte emot Jesusmanifestationen. Tvärtom. Kör på. Meeen….. Att samlas och gå med plakat och hålla tal känns lite… lite… ja… förlegat. Nidbilden av kristna människor bekräftas, det stör mig. Dessutom tas fokus bort från de manifestationer av Jesus som sker varje dag! Troende och döpta människor (nämen det blir ju flera miljoner!?!?! Ja, just det) manifesterar Jesus på olika sätt varje dag. Ibland är de medvetna om det och ibland inte.

Fortsätt gärna manifestera Jesus - oavsett om det är i tåg på stan eller genom att göra HERRENS vilja var dag.

Nja, det var inte det bajen man nu vant sig att se som spelade idag. Iaf inte i första perioden. Tidigare har det varit ett säkert bajen som med små korta passar har tagit över spelet helt. Men det var inledningsvis darrigt. Ett osäkert bajen, det resulterade i ett snyggt mål från Varberg efter bara några minuter. Visst kunde domaren ha varit bättre, men det tar inte ansvaret ifrån Hammarby.

I andra halvlek hände det grejer. Tilltrassliga situationer minst sagt. Bajen togs sig, men borde ha vunnit (så klart). Tränaren Gregg är iaf helskön i intervjuen efteråt. “Jag är missnöjd så klart. Vi skulle ha vunnit”. Rätt attityd. Att spela oavgjort är inte OK.

Nåja, en lika match betyder noll matcher förlorade. Tre vinster, en oavgjord. Man blir alldeles trött efter en sådan här match. Adrenalinet har rusat i kroppen så man är alldeles slut. En typ av feberfrossa infinner sig, skapad av nervositeten. Lallet når inte upp till sin standard, men Eric fortsätter impa. Johannes är en stjärna i mål. Det är bara att leva i känslorna ett tag till och sedan ta nya tag.

Snacket efter #kom12 har lett till flera olika trådar att dra i. De flesta rör hur vi ska förhålla oss på sociala medier. Och på det stora hela så är det inte så svårt. Sunt förnuft är ledordet. Och också “behandla dem så som du själv vill bli behandlad”. En väl beprövad regel.

“Vi måste kommunicera utåt” är så klart inte fel. En organisation måste informera sina medlemmar motsvarande från tid till annan. Oftast kan det tom. vara så att man söker just information på ex en webbplats. Då vill man inte tvingas “like:a” eller integrera. Man vill ha det man letar efter och det snabbt och enkelt. Först när användaren vill prata, oftast för att denne är upprörd, kan vi skapa en kommunikation. Men den sker då helt och hållet på deras villkor.

Hur kan en organisation vara bra på sociala medier. Jag menar att en organisation inte kan det. Bara personer kan vara sociala. Liksom kyrkan inte är en organisation utan består av människor. Organisationen, som i sig inte kan vara social, måste låta de som organisationen består av vara sociala. Vi måste alltså möta en person för att det ska bli bra. Organisationer som kommunicerar strikt formellt och aldrig skriver under med namn uppfattas som kalla, intetsägande och saknar förtroende. Det mänskliga skapar förtroende!

Jag har bloggat om det innan men det tåls att skriva om igen. Också för att man själv får nytt perspektiv varje gång man skriver om det. Webben – vårt förhållande till densamme.

Svenska kyrkan har idag avslutat sina årliga kommunikationsdagar. Goda sådana. Ett av seminarierna hanterade vår webbstrategi. Vem är Svenska kyrkan på nätet? Var en av frågorna. Jag tror svaret är DU. Du är Svk på nätet – trots att du jobbar i Göteborg, Norrköping eller Helsingborg. VI är svenska kyrkan tillsammans och vi representerar organisationen. Det är inte viktigt för användaren att den jag möter på nätet kommer från “någonannanstans” än där jag fysiskt sitter. Vi måste lära oss att dela och veta om att det jag gör regnar på hela organisationen.

Därifrån var inte steget långt att börja prata roller.När jobbar jag, när jobbar jag inte? I grund och botten är det så klart en ledningsfråga. Men det är också ett förhållningssätt. Detta förhållningssätt är svårare för den äldre generationen än den yngre. Således är det VI inom Svk som bär det med oss. De vi är till för bryr sig inte. Vårt uppdrag är att hela tiden ha andra människors bästa för våra ögon, oavsett om vi jobbar eller inte! Min kallelse är att verka för Jesus oavsett om jag jobbar eller inte. Det är så vårt förhållningssätt måste se ut. Om sedan vår arbetsgivare kräver att vi kollar mailen på kvällen är det en annan fråga och regleras genom papper.

Och här kommer tredje perspektivet jag vill ha in.Vi är alla ambassadörer för Svenska kyrkan. Och inte bara vi anställda utan ALLA. Våra förtroendevalda, anställda, frivilliga och medlemmar. VI är tillsammans Svenska kyrkan. Vårt uppdrag är att vara Jesu lärjungar. På arbetstid och utanför arbetstid. Det är inte så himla svårt att veta när man ska skriva olämpligheter och inte. Svaret är att vi aldrig ska skriva olämpligheter. Kallelsen som troende och döpta går igenom hela min varelse och ska uttryckas i allt vi gör. Detta måste också erkännas och bekräftas av organisationen Svenska kyrkan. Och det tycker jag kan bli bättre.

Använd alla nya tjänster på nätet och den nya tekniken för att skapa möten med människor som behöver höra evangeliet om den uppståndelse Kristus!

Nu pågår Svenska kyrkans kommunikations dagar. Inledningsvis hörde vi Jonas Bromander analysera siffror och framtid utifrån de nedåtgående siffror vi jobbar med. Ett par saker reagerar jag på

1: siffrorna stämmer FÖRUTSATT att världen förblir statisk. Att världen inte ändras på något sätt alls från det att siffrorna togs fram. Och givetvis förändras världen. Statistiken ska alltså tas med en nypa salt.

2: tänk om det är nyttigt att Svenska kyrkan som organisation låste anpassa sig. Det behöver inte vara så farligt. Vi kan inte tro att Svenska kyrkan ska se ut så som den alltid har gjort i alla tider.

3: evangeliet rör sig inte mellan organisation till medmänniska. Evangeliet rör sig från hjärta till hjärta. Och denna rörelse är oberörd av struktur och organisation.

4: vi måste fokusera på hjärta och berättelser. Att själva bli myndigförklarade att sprida evangeliet.

Följ gärna taggen #kom12 på twitter

Igår var det match. Hemma mot BP. Brommapojkarna som smiskade oss vid båda mötena förra säsongen och är topprankande inför denna säsong. Som jag bloggade om innan så känndes det ändå stabilt de två första matcherna. Först hemma premiären mot Halmstad. Vinst. Sedan borta mot Umeå. Vändning och vinst. Ett bra spel presenterades. Och så igår, hemma mot BP.

Christopher Lallet är bajare och har sedan han kunnat tala velat spela i Hammarby. Nu är han en självklar figur i laget och har vunnit stor respekt hos oss fans. Han är en bajare personifierad. Han krigar och lattjar. Igår gjorde han två mål!

I den här intervjun sätter han fingret på en bajares känsla. Reporter säger att det var lite nervöst att sitta och titta på när BP gjorde 2-1. På det svarar Lallet “Jamen, vi bajare är alltid nervösa på Söderstadion och så ska det ju vara liksom”

Forza Bajen!!!!
9 poäng på 3 matcher.
10.000 bajare på söderstadion.
39 från bortaklacken! Ljudmässigt är det ALLTID hemmaplan för bajen.

Jag är inte mycket för att ta kort när jag är iväg på olika ställen. Men det här är ett av mina favoritkort som jag lyckades ta. Detta är en fasad i Rom. Den vetter ut mot ett litet torg.

Det särskilda med den här väggen är att den fungerade som en slags anslagstavla. Som ett slags internet. Här på väggen satt det lappar. Avsändaren var anonym. Här satte folk upp lappar som var samhällskritiska, lappar som uppmanade till förändring, förbättring eller lappar som var rebelliska.

I ett samhälle där det endast fanns fyra straff. Landsförvisning och ödsstraff var två av dem. Så fanns det en plats där folket kunde få ventilera sina åsikter fritt. En slags gryta där man kunde få utlopp för sin frustration. Men också en plats för att förändra.

Den här typen av platser gillar jag. Inte just att man kan vara anonym eller kritisk utan att någon vet vem som tycker. Utan just att det alltid har funnits ett behov av en plats där man fritt kan uttrycka sina åsikter. Och en plats där man kan samlas och faktiskt få fundera fritt kring saker och ting.

När drottning Kristina lämnade Sverige och blev katolik var det en enorm PR för den katolska kyrkan. En triumf för dem. Men det var här man kunde läsa lappen

En drottning utan eget land.En kvinna utan tro och en dam utan skam i kroppen

Ojojojoj…. Nyligen vann Hammarby mot Umeå, borta, med 2-1. Och är det något att blogga om då? Jajamän, det kan du lita på att det är. Av flera olika anledningar. Förutom de rent sportsliga och bajen-fans relaterade anledningar så är det två stycken som sticker ut.

1: Bajen lirar. Äntligen har vi börjat att lira fotboll. Vi spelar inte fotboll som andra åke-tråk lag utan vi lirar. Och nu verkar det som om vi hittat tillbaka till fintarna och spexet igen i spelet och det är det viktigaste. Det är just det som fotboll går ut på, ifall när vi spelar.

2: Säkerheten. Det finns ett självförtroende i spelet och i liret. Med pondus och en ny självklarhet spelar Hammarby fotboll. Vi blir inte stressade längre och börjar fippla med bollen. Vi litar på varandra och kan i lugn och ro spela oss ur situationer och/eller behålla bollen på offensiv planhalva hur länge som helst.

Det är visserligen bara andra matchen. Efter första matchen såg jag samma saker men trodde att det då berodde på premiären och söderstadion. Men nu ser jag att spelet sitter i laget. Halleluja!!!!

… är ett mantra man ofta hör. Vi kommunicerar på många olika sätt men budskapet är detsamma. Vi kan använda twitter och grejer för att berätta, men evangeliet är fortfarande detsamma. Jag har själv levt i den föreställningen men inser nu efter att ha sett klippet med Shane Hipps ett par gånger, att jag är på väg ut ur den vanföreställningen. Men det är en process.

Shane menar att det inte alls är så att metoderna är olika och budskapet detsamma. Vår hand är en förlänging av armen, glasögonen en förlängning av ögonen. Mediet foten, är en förlängning av budskapet benet osv. Samma sak måste det vara med evangeliet. Metoden måste vara en förlängning av budskapet. Mediet och budskapet måste matcha varandra.

“De saker vi skapar (twitter, facebook osv.) blir tillslut de sakerna som skapar oss”. Detta vet Gud och det är därför han i 2 mos 25:10 säger så specifikt; … en ark av akacieträ, två och en halv aln lång, en och en halv aln bred och en och en halv aln hög. Du skall överdra den med rent guld på insidan och utsidan och du skall göra en guldkant runt den. Du skall gjuta fyra ringar….” osv. Samma med Jesus som säger att vi måste hälla nytt vin i nya vinläglar. Mediet måste matcha budskapet.

I nutidens Anda blir vi itutade motsatsförhållanden. Vi tror att vi är nära och upplever intimitet genom tekniken, samtidigt som människorna i vår fysiska omgivning försvinner. Du separeras. Varför är detta då farligt? Jo, över tid lär oss denna tidsanda att det fysiska mötet inte är nödvändigt. Den tillintetgör kraften i att sitta öga mot öga och prata hjärta till hjärta. Precis den kanal som evangeliet är skapad för, och ska fungera i! Din närvaro spelar roll. Det finns en anledning till att Ordet blev kött. Fysiskt.

Ungefär som i den här filmen

Tankarna är i grunden helt och hållet taget ifrån Shane Hipps och denna video. Låt processen fortsätta…