Rubriken är stulen från ett inlägg på twitter. Men det fick mig att reagera. Att prata han/hon och hen tycker jag är så barnsligt men jag inser att jag inte kommer undan. Jag blir inte helt klok på min omvärld. I ena stunden är det viktigt att förverkliga sig själv. Att vara stolt över den man är. Att visa sin identitet. Att vara öppen med sådant som annars kan vara väldigt privat. Men nu…. nu finns det en opinion som säger tvärtom och ingen reagerar. Nu vill samma människor, fråga mig inte hur de tänker, säga hen istället för att vara öppen. Istället för att vara stolt. Istället för att själva beskriva sig. “Det handlar om att kunna öppna upp acceptansen och våga stå för sitt kön” och den man är. (inlägget från twitter).

I ett inslag igår på tv berättar en pappa…. förlåt, en förälder hur han har gett sina barn könsneutrala namn. Just för att de ska själva få upptäcka snoppen. Han berättar att han inte vill sätta barnet i ett fack, men förstår inte det oerhörda ansvar han lägger på barnet. Ansvaret som en förälder har att leda sitt barn in i sin ena identitet. Han tar inte sitt ansvar utan lägger det på ett stackars förvirrat barn som inte ens kan ta ett beslut om vilken leksak hen ska leka med.

Än värre blir det när jag läser Kyrkans tidning och ett debattinlägg från en präst i Malmö. Hon ställer frågan om det inte är dags att börja kalla Gud för hen. Ja, det är ingen fråga utan mer ett konstaterande egentligen. Men hon uttrycker det i en fråga. Bakgrunden är att Gud “ibland liknas vid en grånad tjänsteman i kostym och slips”. Vet inte vad de lär ut för Gudsbild i Svenska kyrkan i Malmö, men det låter onekligen udda. Saken är väl den att en gubbe på ett moln, en tjänsteman, en kvinna, en vanlig man, en hen är alla felaktiga bilder av Gud. Vi kan inte ha en rättvis bild av Gud. Vi kan därför bara luta oss tillbaka på Guds ord. Det Ord som är lika levande idag som när det skrevs av Gud för många år sedan. Där kan vi förstå Gud lite bättre och själva skapa oss en orättvis bild utav honom. Man får ha vilken bild man vill av Gud, så länge den inte strider mot Guds ord.

Strax innan jul registrerades det missionerande samfundet kopimisterna. Deras två heliga symboler är CTRL+C och CTRL+V. För kopimisterna är informationen helig. Informationen ska spridas och vara allas egendom. Elaka tungor anklagar dem för att vara ett gäng fildelare, vilket kanske inte är helt ogrundad tanke. En av grundarna Gustav Nipe säger;

Informationen som väsen är helig. Vi vill bli erkända som just en tro och har nu formaliserat gemenskapen bland oss som tycker att informationen ska vara fri.

Snabbt väcktes reaktioner på kammarkollegiets beslut att registrera dem som ett samfund. Vissa menade att kopimisterna (copy me=kopi me) trampade på människans rätt att hålla vissa saker för heliga. Kammarkollegiet själva svarar på påståendet att det är kontroverisellt så här enkelt;

Nä, inte alls om man har tänker efter. Det missionerande samfundet kopimisterna uppfyllde de krav som ställs på ett trossamfund och då måste vi som stat också erkänna dem.

Ja, för vissa är frågan visst inte svårare än så. Härligt värld när det är så enkelt kan tyckas. Jag kollade upp huruvida de kan söka statsbidrag, som alla registrerade trossamfund kan göra, jodå, det kan de. Får de ansöka om vigselrätt? Jajamän, inte så klurigt. Jamen tystnadsplikten då? Och här blir det intressant.

I rättegångsbalken står att läsa att;

Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Sist jag talade med Gustav Ripe, ville han pröva det men hade ännu inte tagit upp det som en seriös fråga. Men då jag ringt Helsingborgs tingsrätt förstår jag följande, och här är bara att grattulera kopimisterna.
Alla som kallas sig präster, äger ett ämbete och genomgått samfundets riter, skyddas i denna lag. Det betyder att kopimisterna utser präster, förslagsvis samtliga medlemmar. De inför i stadgarna att ALL kommunikation de har med varandra ALLTID är bikt och/eller enskild själavård. Och de är således hindrade från att ens tillfrågas av domstolsväsendet kring deras fildelarverksamhet. Grattis!

Lite kuriosa i sammanhanget är att vår minister Stefan Attefall, som har ett särskilt ansvar för samfundet i landet, inte kommer besöka kopimisterna. Han lovade nämligen att besöka alla samfund under mandatperioden, men hans politiska sakkunnige uppger att han bara besöker de samfundet som har statsbidrag. Så kan man också lösa det :)

Twittraren Hamza Kashgari, från Saudiarabien, twittrade olämpligheter. Såpass olämpliga saker twittrade han att han nu riskerar dödsstraff i sitt hemland. Hela historien kan ni läsa här. Det jag tycker är uppseendeväckande, bland många andra saker, är bristen på nåd och förlåtelse inom Islam. Hamzas twittrande om profeten Muhammed, må han vila i frid, renderade så pass många hot att hans twitterkonto nu stängts.

Hamza själv har tagit bort sina inlägg och offentligt bett om ursäkt. Men det räcker inte. Nåden räcker inte till. Förlåtelsen är inte hans. Och här avslöjar sig islam tycker jag. Visst finns det muslimer som förlåter honom, det tror jag visst. Konstigt vore annat. Men i läran finns straffet och att göra sig förtjänt mycket starkare än nåden och förlåtelsen.

Kristendomen är den enda religion, om man nu ska benämna kristendomen som religion, där man inte behöver förtjäna sin räddning. Vi ska också hålla buden och göra rätt för oss, men inte för att förtjäna frälsning. Räddade blir vi av nåd!